Reviews

Så. Då fick jag slutligen en Review för var och en av de två engelska översättningarna. Jag tänkte länka till posterna på amazon direkt här. Så

Här kommer länkarna.
Och
0 Kommentarer

Jazz and Helnwein

So. Summer is here once again. I have taken vacation for July. There are two things I will do during the upcoming two weeks; see a couple of concerts at 'Jazz a Juan' in Antibes, and see afabulousexhibition in Bleiburg, Austria. It's a Helnwein exhib. 'Kind'. He is one of the most fabulous painters alive today, and my hero. When I saw an article about this exhib I just decided I'll bethe.Like I said when I learned Wayne Shorter will play in Antibes. Those two events within a two week period of time. It's unbelievable.

The days will be filled with setting up the new novel in scrivener. I'll sit at cafès outlining it and starting each chapter a number of lines. That's a method I find working great for me. First a file for each chapter, a brief synopsis in each file. Each chapter/ file connected to a post it note on scrivener's cork board. Makes my messy mode of writing so much easier. Then of course the project, the book, all files, saved in Dropbox. So one may write on the iPads or the MacBook. Whichever feels good. And while out traveling nothing can disappear. It's perfect.

It's summer again. It'll be the greatest time ever. Helnwein. Shorter. Sun. Cafès. The sea. Isn't life swell...
Ciao.
0 Kommentarer
Min filosofi.
Vad kan det vara? Kanske nån undrar. Inte så konstigt, ni känner ju inte mej, de flesta av er har nog inte läst nån av mina böcker. Men; hade ni känt mej, hade ni kanske till och med läst nån av Mona böcker så hade ni troligen eller möjligen anat att det här skulle komma att bli deep shit indeed, som det ibland uttryckts i den anglosaxiska språkvärlden.

Det handlar helt enkelt om att jag håller på och knetar ihop ett Magnum opus. Ett praktexempel på en social haverist som gått in i en vägg av skilsmässa, ensamstående pappaliv och sedvanligt kaos och sedermera beslutat sej för att skriva ett mästerverk kring varat och hur olidligt men ändå vackert på något sätt allt kan vara. Om man bara tillåter sej att vara haverist. Komplett vansinnig. Ni vet.

Jag är existentialist. Det är den enda approach till varat jag kan acceptera. Hundratretti knyck rätt in i verkligheten. Inga krockkuddar här. Ja, så ungefär. Jag skissar ihop det hela på min Facebook sida, som handlar om varat och det där andra. Intet. Blandat engelska och svenska för att störa cirklarna. Så vill ni se det så finns det på https://www.facebook.com/omvaratvilljagskriva/posts/1869442246645128
Nu måste jag läsa lite och skriva en bit om existentialismen enligt skei.